Jag ser framför mig en riktigt tidig julimorgon i stugan i Nåtti och en himmel som är helt klar. Det är en fin morgon, och om några timmar kommer det att vara fullt med barn och föräldrar på stranden och båtar som kör fram och tillbaka på Kakel, men jag är uppe långt före alla andra och därför är det fortfarande helt tyst. Jag går ut till utedasset för att pissa. Vi installerade en mulltoa inne i stugan förra året, men jag föredrar utedasset därför att det känns lite som att gå på toa utomhus. Det ger mig en känsla av frihet, antar jag. När jag kommer in i stugan igen gör jag mig två smörgåsar av färskt Polarbröd med ost och skinka och mycket smör på, och brygger kaffe i perkulatorn. Jag tar mina smörgåsar och mitt kaffe, sätter mig vid köksbordet, tittar ut över sjön och börjar skriva.

När det blir dags för en paus sätter jag mig i båten och låter den glida ut på vattnet. Kanske har jag med mig några bullar och en termos med kaffe som jag fikar på en fin strand där jag stannat till, eller så tar jag med mig fiskespöt och kastar några kast bakom lämplig holme. Kanske får jag fisk, kanske inte, men det spelar inte så stor roll vilket.

Ibland vill jag träffa lite folk och då åker jag in till samhället och sätter mig och fikar på Nelly’s. Förhoppningsvis har de fått klart uteserveringen så att man kan sitta utomhus med utsikt över sjön och kyrkan. På Nelly’s hittar jag någon som vill berätta fiskehistorier, diskutera vädret och kanske skvallra lite grann. Här får jag inspiration till många av bokens karaktärer.

På kvällen, efter middagen och efter att jag tagit en bastu som fått mig fullständigt avslappnad och tillfreds med livet, tänder jag en brasa i kaminen, sätter på en skiva med Freddie Wadling, tar ett glas riktigt rökig whisky och skriver sista sidan för dagen innan jag lägger mig runt klockan tio, för det är ju trots allt en dag även i morgon.